Keilzu

För den som orkar läsa
God morgon! Eller ja, för mig känns det som att det är morgon då jag fortfarande inte har något smink på mig. Oftast när jag jobbar nattpass under helgen så orkar jag inte hålla på o fixa mig allt för mycket. Inte likt mig men det är otroligt befriande att vara utan spackel någon enstaka dag och låta huden andas. För mig har det blivit en vardagsrutin att sitta med sminkväskan framför mig och "måla" på ögonbrynen och allat annat i facet. Jag har ändå gjort det nästan dagligen sen jag var 16 år om jag nu minns rätt. Mycket beror nog på att jag hela mitt liv sett min mamma sminka sig varje dag. Bokstavligen varje dag. Det var så spännande och lugnande att se henne applicera foundation, pudra näsan som man brukar säga och så har hon alltid sminkat sig ganska hårt jämfört med de flesta. Men det gjorde det hela ännu roligare o titta på. Och på något sätt har det även fastnat på mig att ska man se bra ut så får man offra lite tid. Jag har hela min barndom fått höra "din mamma är så vacker" så jag har alltid velat likna henne. Som barn fick jag inte höra så ofta att jag var vacker. Jag tror att just det startade den onda cirkeln av den dagliga sminkningen.
Sen vill jag också nämna att i Estland är man nog allmänt inte bra på att ge komlimanger till varandra. Inte i min släkt iaf. Man kunde liksom slänga ur sig en komplimang kanske om ens kläder lite då o då men det var allt. Eller så var jag omringad av märkliga människor helt enkelt. Däremot fick jag alltid höra hur duktig jag var i skolan då jag alltid hade bland de bästa betygen i min klass. I Estland fick man betyg redan när man började i första klass. Man fick betyg från 1-5 där 5 var det bästa man kunde få. Detta betygssystemet finns fortfarande kvar där så barn i Estland har det mycket tufft i skolan. Jag minns att när jag flyttade till Sverige och började 6:an så tyckte jag att det var så himla lätt i skolan. Matte som jag pluggade typ i 3:an pluggade man här i 6:an och 7:an. Oj nu gick jag ifrån ämnet, haha som alltid när jag babblar på om något.
Men det jag egentligen ville säga var att min mamma är min största inspiration. Inte bara när det kommer till utseendet. Hon har åstadkommit så mycket i sitt liv. Inget har kunnat stoppa henne. Jag kan bland annat nämna att hon gick på högskolan i Stockholms Universitet i 3,5 år (icke distans utbildning) med 4 barn hemma (min lillasyster var endast 2 år då tror jag), ett heltidsjobb och en vikariatanställning i en annan kommun. Fråga mig inte hur hon hann med allt men hon klarade sig. Det var mycket tufft för henne, utan tvekan men hon är ett bra bevis på att vill man så kan man och allt är möjligt! Nu jobbar hon i Farsta som biståndshandläggare och är supernöjd med sitt jobb. Hon är en riktig kämpe hon. Så vacker och stark -det är min mamma det. ♥