Keilzu

Mittemellan
Färgade håret igen för typ en vecka sen, no big deal.. haha. Jag gör förändringar så ofta att jag inte orkar nämna det längre, det blir bara tjatigt då känner jag. Men så länge jag kan minnas har jag aldrig känt mig själv i ljusblont hår, aldrig. Jag är ju född med mycket ljust hår, nästan vitt men jag känner inte riktigt att det är jag. Därför har jag oftast gjort lite mörkare slingor i det blonda så det inte ska vara för ljust. Eller kört på "ombre, balayage" med mörkare hårrötter osv. Men tyvärr försvinner färgen väldigt fort på mig. Jag trivs inte heller med mörkt hår. Nu menar jag att hela håret ska vara samma mörka nyans. När det hänt att håret blivit för mörkt så får jag ångest och vill ha det ljusare igen, men inte för ljust heller. Det är svårt o förklara.. jag vill inte vara för ljus och inte för mörk. Det är just därför slingor och sådant är perfekt för mig. En sådan hårfärg då man nästan inte kan avgöra om håret är mörkblont eller brunett - det är min dröm. Jag är en enkel människa, okej?! Men jag älskar att experimentera med håret även om det inte är så bra i längden. Så länge man inte skadar andra får man göra vad man vill tycker jag :) Denna hårfärg som jag har nu trivs jag mycket bra i. Dock har det återigen blivit en aning ljusare än på bilden nedan. The struggle is real. Ska nog färga det en gång till så färgen ska fastna bättre men än så länge får håret vila ett tag.